meya

 Where the lost ones go.

Så konstigt ändå hur en människa som inte finns i ens liv kan påverka en så pass mycket. Mina dagar ser oftast likadan ut, samma sak varje dag. I tankarna snurrar allt möjligt, men dagen börjar alltid med tankar till en person och slutar alltid till samma. Som om jag fastnat i något jag verkligen inte vill vara i, det är som att jag totalt tappar kontakten med mig själv när dessa tankar dyker upp. Jag möts alltid i mitten och försöker dra mig ur, men det slutar ändå alltid på samma sätt. Fast i något så oerhört plågsamt, något som hugger i bröstet och något som oftast ger mig sån panikångest att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag vågar knappt erkänna för mig själv vad det är som händer, och jag gör allt i min makt för att slippa berätta för någon annan, för hur det än är så vill vi aldrig vara under en annan människa, vi vill aldrig erkänna våra fel och brister.

Försöker göra allt bra, och det mesta går vägen för mig just nu. Det är bara en sak som fattas, eller är det verkligen det? Mitt undermedvetna sätter igång så mycket att det känns som att jag inte känner mig själv ibland. Hur kan det komma sig att det alltid slutar på samma vis? Djupt inne i min drömvärld, någonstans där jag är nära alla mina kära, någonstans där jag mår bra och njuter av varenda sekund, där finns du med, självklart finns du med. En människa som påverkade mig så mycket, som gav mig så mycket och som gjorde att jag kunde få hitta mig själv igen. Nu finns du inte här och det gör ont i mitt hjärta VARJE dag. I mitt sagoland ses vi ofta, och där är allt som det borde vara, vi är lyckliga och allt är så bra, men det slutar alltid med svett och tårar. Liggandes i en värld någonstans, med tusen tankar och tårar som aldrig slutar, där är jag, men var är du?

Min värld vändes till något så fantastiskt när du valde att ta steget in i mitt liv, men jag kunde aldrig ana att det steget skulle försvinna nästan lika snabbt. Vi önskar att få leva med de vi älskar för-all-tid, men tyvärr så slutar sagan nästan aldrig som vi önskat. I en ständig kamp mot mina känslor så finner jag alltid mig själv rakryggad och med ett leende på läpparna, precis som det ska vara, på en utsida. Jag kan inte säga att jag inte har ett bra liv, eller att jag mår dåligt, för det gör jag inte. Vissa saker ska inte behöva hända och när det väl händer så blir det en kamp med sig själv. Man måste kunna gå vidare, men det tar tid och det ska få ta tid. Jag vet att du alltid kommer finnas i mina tankar, hur det än är, jag vill bara kunna handskas med dom.

En vacker saga har oftast ett fult slut.
Jag kommer alltid att älska dig, för du har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Och en vacker dag kommer du & jag att ses och prata med varandra som förr.
Jag kan knappt vänta till den dagen.