älskling
jag saknar dig så det gör ont och jag vill bara kunna blunda och öppna mina ögon och du står framför mig. jag fantiserar ofta hur det skulle vara om jag träffade dig igen, jag sitter och tänker ut vad jag skulle säga om jag fick chansen att prata med dig igen. det finns så mycket jag aldrig hann säga, det finns så mycket jag aldrig hann visa. jag undrar om du är med mig på min resa, om jag gör dig stolt och om du är där vid min sida när jag verkligen behöver dig, jag tvivlar inte en sekund på att du inte är där, jag vill bara så gärna känna det. en sommardag som kunde ha varit vilken sommardag som helst, 11 dagar innan min födelsedag, jag minns att det regnade och jag fick beskedet av din bror, jag dog, hela mitt hjärta sprack. jag grät lite sen var jag helt tom, min blick var tom och jag ville inte att nån skulle säga nånting till mig. jag försökte förstå vad som hade hänt, jag försökte förstå att jag aldrig mer skulle få se dig. jag fick panik, jag skulle snart få träffa din familj, din underbara familj, vad skulle man säga? vad skulle man göra? jag kan aldrig någonsin förstå vad dom gick och fortfarande går igenom. jag har min sorg och saknad men det är på en helt annan nivå. allt som hänt sen du gick bort, jag bara önskar att du kunde fått vara med. jag älskar dig så otroligt mycket och ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta. jag älskar dig pierre, du kan aldrig förstå.
jag kan knappt vänta till den dagen jag får vara nära dig igen.