meya

 Where the lost ones go.

Så konstigt ändå hur en människa som inte finns i ens liv kan påverka en så pass mycket. Mina dagar ser oftast likadan ut, samma sak varje dag. I tankarna snurrar allt möjligt, men dagen börjar alltid med tankar till en person och slutar alltid till samma. Som om jag fastnat i något jag verkligen inte vill vara i, det är som att jag totalt tappar kontakten med mig själv när dessa tankar dyker upp. Jag möts alltid i mitten och försöker dra mig ur, men det slutar ändå alltid på samma sätt. Fast i något så oerhört plågsamt, något som hugger i bröstet och något som oftast ger mig sån panikångest att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag vågar knappt erkänna för mig själv vad det är som händer, och jag gör allt i min makt för att slippa berätta för någon annan, för hur det än är så vill vi aldrig vara under en annan människa, vi vill aldrig erkänna våra fel och brister.

Försöker göra allt bra, och det mesta går vägen för mig just nu. Det är bara en sak som fattas, eller är det verkligen det? Mitt undermedvetna sätter igång så mycket att det känns som att jag inte känner mig själv ibland. Hur kan det komma sig att det alltid slutar på samma vis? Djupt inne i min drömvärld, någonstans där jag är nära alla mina kära, någonstans där jag mår bra och njuter av varenda sekund, där finns du med, självklart finns du med. En människa som påverkade mig så mycket, som gav mig så mycket och som gjorde att jag kunde få hitta mig själv igen. Nu finns du inte här och det gör ont i mitt hjärta VARJE dag. I mitt sagoland ses vi ofta, och där är allt som det borde vara, vi är lyckliga och allt är så bra, men det slutar alltid med svett och tårar. Liggandes i en värld någonstans, med tusen tankar och tårar som aldrig slutar, där är jag, men var är du?

Min värld vändes till något så fantastiskt när du valde att ta steget in i mitt liv, men jag kunde aldrig ana att det steget skulle försvinna nästan lika snabbt. Vi önskar att få leva med de vi älskar för-all-tid, men tyvärr så slutar sagan nästan aldrig som vi önskat. I en ständig kamp mot mina känslor så finner jag alltid mig själv rakryggad och med ett leende på läpparna, precis som det ska vara, på en utsida. Jag kan inte säga att jag inte har ett bra liv, eller att jag mår dåligt, för det gör jag inte. Vissa saker ska inte behöva hända och när det väl händer så blir det en kamp med sig själv. Man måste kunna gå vidare, men det tar tid och det ska få ta tid. Jag vet att du alltid kommer finnas i mina tankar, hur det än är, jag vill bara kunna handskas med dom.

En vacker saga har oftast ett fult slut.
Jag kommer alltid att älska dig, för du har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Och en vacker dag kommer du & jag att ses och prata med varandra som förr.
Jag kan knappt vänta till den dagen.

honestly what will become of me? don't like reality
It's way too clear to me but really life is dandy
we are what we don't see, missed everything daydreaming

flames to dust, lovers to friends
why do all good things come to an end?

traveling I only stop at exits, wondering if I'll stay
young and restless, living this way I stress less
I want to pull away when the dream dies
the pain sets in and I don't cry
I only feel gravity and I wonder why

jag saknar dig så det gör ont och jag vill bara kunna blunda och öppna mina ögon och du står framför mig. jag fantiserar ofta hur det skulle vara om jag träffade dig igen, jag sitter och tänker ut vad jag skulle säga om jag fick chansen att prata med dig igen. det finns så mycket jag aldrig hann säga, det finns så mycket jag aldrig hann visa. jag undrar om du är med mig på min resa, om jag gör dig stolt och om du är där vid min sida när jag verkligen behöver dig, jag tvivlar inte en sekund på att du inte är där, jag vill bara så gärna känna det. en sommardag som kunde ha varit vilken sommardag som helst, 11 dagar innan min födelsedag, jag minns att det regnade och jag fick beskedet av din bror, jag dog, hela mitt hjärta sprack. jag grät lite sen var jag helt tom, min blick var tom och jag ville inte att nån skulle säga nånting till mig. jag försökte förstå vad som hade hänt, jag försökte förstå att jag aldrig mer skulle få se dig. jag fick panik, jag skulle snart få träffa din familj, din underbara familj, vad skulle man säga? vad skulle man göra? jag kan aldrig någonsin förstå vad dom gick och fortfarande går igenom. jag har min sorg och saknad men det är på en helt annan nivå. allt som hänt sen du gick bort, jag bara önskar att du kunde fått vara med. jag älskar dig så otroligt mycket och ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta. jag älskar dig pierre, du kan aldrig förstå.

jag kan knappt vänta till den dagen jag får vara nära dig igen.

- Fixa massa nitar så jag kan pimpa lite grajor
- Spara pengar så jag kan tatuera mig

Oh 2 saker kom jag på, vet att det är massa mer jag måste göra men vart plöstligt brain-dead. Awesome!

Jeje ..

Fryser och ser dubbelt för att jag är så trött, PN? till vilken nytta?
Äsch, somnar jag så somnar jag! peace

hello älsklingarna

Nu ska jag försöka få med mig min lillasyster på stan, hon har förresten tatuerat sig, en as fet döskalle på skuldran. Ciao



Sen vet jag förresten vad jag ska tatuera på axeln och bakom örat ;)
Puss